Det är nu jag måste göra det
Jag blev ledarskribent 2002. Så när jag bytte bransch 2018, hade medielandskapet helt förvandlats.
Arbetet gick ut över allt annat liv - familj och fritid.
Det gick till slut så långt att varje dag blev en kamp mot både bokstäver och texter. För mig, som skrivande person, var det en plåga att upptäcka.
Men man kan inte slåss mot sig själv. Så jag valde att byta spår i livet.
Min historia påminner om om många andra skrivande människors: Orden i textformat kom tidigt till mig. Jag skrev berättelser av ren glädje. Under tonåren skrev jag för att skärma av mig från en jobbig skolgång.
När
jag gick i från tidningsbranschen skrev jag inte en rad på ett helt år,
inte ett ord. Men genom åren har jag format ett slags
beroendeförhållande till skrivandet. Jag måste skriva, för att må bra.
Det måste inte alltid läsas av någon annan, men jag måste skriva.
Sen kom 2019. Vid ett tillfälle när jag befann mig mellan två jobb, började orden välla fram.
Den här gången var det inte tretusen tecken åt gången, rubrik och ingress med slutledningar. Utan något helt annat.
En fullständig eufori.
Då bestämde jag mig: Det är nu jag måste göra det. Skriva vad jag vill.
Så nu gör jag det.